Jag har känt Ulla i så mång år nu att jag tappat räkningen. Vi lärde känna varandra under en praktikperiod på gymnasienivå. Vi var båda på IKEA och hade hur kul som helst ihop. Idag arbetar vi på olika arbetsplats men ses ibland för en fikastund eller shoppingrunda. Sällan ses vi och tränar tillsammans och allt för ofta ses vi på en fika. Men, vad gör det. vi är i alla fall lyckliga och behöver inte ha ett solsidan-liv.
Under fikan förra veckan avslöjade Ulla att hon inte längre jobbade kvar på sitt jobb. Hon hade fått gå på grund av nedskärningar och var nu i jobbsökarfasen. Hon såg just på framtiden och sökte massvis med jobb.
Det var nu över tre år sedan. Hennes glöd försvann ungefär efter ett år. Då hade hon tappat hoppet på arbetsmarknaden och jag förstår henne faktiskt. Tyvärr gör jag det. Men, det var dags för Ulla att fylla 30 år. Jag bestämde mig därför för att ta och bjuda henne på en resa. Jag använde mig av denna sida: http://www.xn--billiga-snabbln-ulb.se/oseriost-enligt-svd/ för att söka lån och sedan bokade jag två biljetter till Paris. Dit skulle hon och jag åka på hälsoresa. Jag behövde vila från mitt hetsiga jobb och Ulla behövde miljöombyte och bli uppeppad till att fortsätta söka jobb. Med hennes utbildning ska det inte vara något problem. Men av någon anledning har hon trots det inte fått jobb. Hon måste ha blivit missförstådd någonstans. Någon bättre förklaring har jag inte. Men, i vilket fall ska vi nu ta en välbehövlig semester. Resan är planerad i februari och hon ska få biljetten i julklapp. Jag hoppas hon blir glad och tacksam – eller, det vet jag att hon kommer bli!