Lönen speglar det pris som sätts på kvinnans arbetsinsats
Lönen är en av nyckelfrågorna som kvinnokampen måste koncentrera sig på. Lönen speglar det pris som sätts på kvinnans arbetsinsats. Lönesättningen speglar också det pris som sätts på nyttan av arbetsinsatsen.
Tillgången på pengar är ett mått på frihet i vårt samhälle. Friheten att välja hur man vill leva och med vem man vill leva.
Den kulturella nedvärderingen av kvinnor och kvinnors erfarenheter är som mest tydlig i den lön och de arbetsvillkor som erbjuds kvinnor i den gemensamma sektorn.
De som tar hand om våra barn - äter, sover, sjunger, dansar, leker, lär ut, klär av och på, byter blöjor, går till biblioteket, läser sagor, tröstar, fostrar. De som tar hand om våra gamla och våra sjuka - bäddar, städar, ordnar, pratar, handlar, ger mediciner, byter blöjor, ordnar papper, hämtar pengar, lägger om sår, tröstar, hjälper. De som dammsuger, städar skåp, lagar mat, putsar fönster, torkar golv, dammar, matar, torkar bord, diskar och pyntar.
Listan kan göras längre. Allt det som kvinnor tidigare gjorde i hemmen är nu en väsentlig del av en arbetsmarknad där personalen har fått uppgiften att utbilda sig för att vårda och ge omsorg åt vårt samhälles mest sköra medborgare - de små barnen, de gamla, de sjuka.
Dessa arbetsinsatser är förutsättningen för att vi ska kunna upprätthålla en samhällsordning grundad på humanism och empati.
Arbetets målsättning och innehåll vilar på en väl utvecklad omsorgsetik - en etik som borde skattas högt i ett välfärdssamhälle.
Allt detta arbete har i alla tider utförts av kvinnor - gratis. Nu har vi sagt att detta ska vara lönearbete i en gemensam sektor, en sektor som vi gemensamt finansierar oberoende av om arbetet är organiserat i offentlig eller privat regi.
Alla kvinnor och män är beroende av att det här arbetet görs. Annars skulle vi inte kunna yrkesarbeta.
Samhället i sin helhet är helt beroende av att det här arbetet görs - annars skulle vi få en dramatiskt sjunkande tillväxt. Kvinnorna behövs ute i arbetslivet.
Alla borde kunna begripa att detta arbete påverkar, inte bara hur våra barn mår, hur våra gamla mår, hur våra sjukas välbefinnande ser ut, utan också hur alla vi andra mår. Vi vet ju att det påverkar alla anhöriga när barn/gamla/sjuka har det dåligt.
Följande texter av Gunilla Thorgren behandlar samma tema:
Omsorgspersonalens arbete måste uppvärderas >>
Kvinnlig omsorgspersonal står längst ner på klasstrappan >>
Omsorgsetikens kvinnliga värden behöver inplanteras i hela samhället >>
Gunilla Thorgren,
journalist och ordförande Konstfack
[2005-03-08]
» Moderat skatterabatt för "mulliga mansgrisar" » Kvinnor möter oförståelse i vården
|