www.feministas.se

Omsorgsetikens kvinnliga värden behöver inplanteras i hela samhället

På 60-talet, när den andra vågen av feministisk kamp startade i Sverige, hade vi en miljon hemmafruar som skötte omsorgsarbetet - gratis.

Staten subventionerade deras män med ett särskilt hemmafruavdrag på skatten. Detta hemarbete räknades inte som ett riktigt arbete. Därför hade hela vänsterrörelsen i Sverige - från socialdemokratin och fackföreningsrörelsen till alla revolutionära vänstergrupper - ett huvudbry med hur hemmafruarna skulle inordnas i en klassanalys. Det vanligaste var att de helt enkelt fick bli bihang till sina män i dessa analyser.

En hemmafru som var gift med en arbetare fick helt enkelt en klassbestämning som följde med äktenskapet.

I kvinnorörelsen sa vi att detta reproduktiva arbete var livsnödvändigt och därför måste införlivas på något sätt i beskrivningen av vad som tillförde samhället ett mervärde.

Nå, hemmafruavdraget försvann i början på 70-talet (efter en hård kvinnokamp). En skattereform, efterfrågan på arbetskraft och LOs solidariska lönepolitik var de viktigaste drivkrafterna när kvinnorna vällde ut på arbetsmarknaden - en majoritet fick arbete inom den växande gemensamma sektor som byggdes ut för att möjliggöra kvinnornas inträde på arbetsmarknaden.

En rad reformer genomfördes. Två sådana centrala reformer var rätten till fri abort och införandet av föräldraförsäkringen.

Kvinnan bytte ut sitt beroende av den äkta mannen till ett beroende av staten - fungerande omsorgsverksamhet och sociala reformer.

Nu - efter trettio år - kan vi konstatera att det lågt värderade hemarbetet blivit lågt värderat offentligt arbete. Och klassanalysen är glasklar - omsorgsarbetarna har landat längst ner på klasstrappan. Våra medier rapporterar ständiga mer eller mindre trovärdiga skandaler inom vårdsektorn och de kvinnor som arbetar där knäar under orimliga arbetsförhållanden, med låga löner och omänskliga arbetsvillkor.

En feministisk kamp borde koncentrera sig på att lyfta fram den kunskap som dessa kvinnor förvaltar - omsorgsetiken - som en central samhällelig fråga. En feministisk kamp borde koncentrera sig på att låta kvinnliga värden förändra världen.

Omsorgens kärna är reproduktion. Att vårda är att arbeta för mänsklig växt. Med omsorgen i centrum får barnen en bättre uppväxt, de sjuka blir fortare friska och de gamla blir en tillgång, inte en belastning, i samhället.

Från födseln till döden är människors växt och tillit den grund som hela samhället vilar på. I decennier har nationalekonomer och politiker och näringslivets företrädare hållit tillväxten som enda mätare på ett samhälles utveckling. Det borde vara precis tvärtom.

Den mänskliga växten - reproduktionen - borde stå i centrum och tillväxten i produktionen borde anpassas efter dess förutsättningar. En målsättning med en sådan kamp borde vara att alla människor - kvinnor och män - skaffar sig förmågan att tänka och arbeta utifrån omsorgsetiska värden.

Ett första steg i en sådan omvärdering av samhällsutvecklingens drivkrafter är att kraftfullt höja lönen för omsorgsarbete. Och det är här målkonflikten mellan olika grupper av kvinnor blir synlig.

Är kollektivet kvinnor beredda att slåss för högre skatter, samtidigt som de slåss för rättvisa löner inom sina respektive yrkesområden?

Vad omsorgsarbetets kvinnor och högavlönade kvinnor har gemensamt är att vi alla knäar under samma könsmaktsordning. Men könsmaktsordningen är ju ett analysinstrument som kan användas på olika sätt. I en maktanalys är inte bara kön en viktig faktor, utan också klass och etnisk tillhörighet. För mig blir det politiskt omöjligt om man tror att könsmaktsordningen går att förändra genom att lägga den, och endast den, som ett raster över all politik.

Klasskillnaderna mellan Sveriges kvinnor är idag stora, i jämförelse med 60- och 70-talen. Ändå borde en majoritet kvinnor se att frågan om omsorgen är en fråga som angår oss alla:

Vi är alla beroende av att den fungerar (för våra barn, våra barnbarn, våra sjuka, våra gamla).

De kvinnliga kulturella värden som återspeglar sig i omsorgsetiken behöver inplanteras i hela samhället.

Följande texter av Gunilla Thorgren behandlar samma tema:

Omsorgspersonalens arbete måste uppvärderas >>

Lönen speglar det pris som sätts på kvinnans arbetsinsats >>

Kvinnlig omsorgspersonal står längst ner på klasstrappan >>

Gunilla Thorgren
Journalist och ordförande Konstfack

[2005-03-08]