www.feministas.se

Varför är det kvinnans ansvar att stoppa våldet?

Mäns våld mot kvinnor har uppmärksammats som aldrig förr de senaste månaderna. Det började i höstas i Piteå där en 38-årig kvinna mördades av sin före detta sambo med en yxa. Det som skiljde det här kvinnomordet från andra var att en grupp män fick nog, skriver Elisabet Wahl.

"Vi män måste protestera mot våldet mot kvinnorna, det är vår skyldighet" sa Piteåmännen och gick samman i en förening. Nu har över 20 liknande grupper startats runt om i landet.
I början av februari fick debatten ytterligare bränsle då tre landslagsspelare från Tre Kronor togs in på polisförhör, misstänkta för våldtäkt. Även om anklagelserna om våldtäkt inte gick att styrka fick den här händelsen igång en diskussion om den i många fall unkna kvinnosyn som finns inom idrottsrörelsen. De här två händelserna har fått den följden att många män till slut insett att mäns våld mot kvinnor också är en mansfråga.

Men jag skulle vilja att vi fördjupade debatten ytterligare. Debatten bör flytta fokus från de enskilda fallen till de bakomliggande orsakerna. Vi måste erkänna att det här problemet handlar om hela samhället - inte bara om några få individer. Det är inte så enkelt att vårt land är jämställt medan de här männen är enskilda rötägg. Vi bombarderas dagligen av budskap som förmedlar ojämställdhet och en unken syn på relationer och sex.

Mycket har redan sagt om den sexualiserade reklamen och porrfilmernas inverkan. Visst spelar de roll för hur unga människor formar sin bild av det motsatta könet, men problemet börjar tidigare än så. Säg den tjej som inte har fått höra i förskolan eller skolan att "han tycker ju bara om dig" när någon kille tagit hennes mössa eller ryckt henne i håret. Och tydligare än så kan vi väl inte manifestera att kärlek och våld hör ihop?

Vänder vi på resonemanget måste vi också inse att våld och sexualiserat våld inte bara drabbar, och därmed berör, dem som direkt utsätts för det. Man behöver nämligen inte ha blivit slagen eller våldtagen för att påverkas. Jag har en kompis som aldrig stannar senare på krogen eller på middagen än att hon hinner med den sista ordinarie bussen hem. En annan kompis kollar alltid att taxichauffören känns okej innan hon åker taxi sent om kvällarna.

Och jag själv tar ofta en längre väg hem för att slippa gå igenom den där mörka parken.

Så här handlar många kvinnor helt automatiskt, utan att egentligen tänka på vad det är som orsakar beteendet. Det är så vanligt att vara rädd att det känns helt naturligt. Men tänk om rädslan för att bli rånad var så här stark? Eller rädslan att bli påkörd av en bil när man gick över vägen? Någon som tror att det skulle få fortgå dag ut och dag in utan större protester?

Därför blir jag så trött när jag läser artiklarna som presenterar idéer om hur vi ska få stopp på våldet. De vänder sig uteslutande till kvinnor. För att undvika en våldsam relation ska vi gå vid första slaget, vi ska kontakta kvinnojouren och vi ska ta hjälp av vänner och grannar.

För att undvika att bli våldtagna ska vi inte dricka för mycket, vi ska hålla koll på våra drinkar så att ingen kan smyga ner något i dem, vi ska absolut inte gå hem ensamma och kanske ska vi ta med oss ett par byxor som vi kan sätta på oss vid kvällens slut för att inte locka till oss våldtäktsmännen. Men när kommer artiklarna som vänder sig till männen? Artiklarna som tipsar män hur de ska undvika att bli våldsamma och aggressiva? Artiklarna som handlar om hur männen ska förändra sin syn på våld och våldtäkt?

För problemet kan aldrig vara att tjejer och kvinnor inte är tillräckligt försiktiga. Problemet är att det finns män som slår, hotar och våldtar. Och att vi har ett samhälle som vägrar inse att det är med och bidrar till de här problemen.

Elisabet Wahl,
Sekreterare för delegationen för jämställdhet i skolan

[Texten är publicerad 2005-03-16]

[2005-03-16]