www.feministas.se

Vem ska trösta farmor? - ett samtal om äldreomsorgen

Tisdagen den 23 oktober kl 18.00, ABF-huset, Sveavägen 41 i Stockholm var det dags för ett nytt Feministas-seminarium tillsammans med ABF Stockholm. Medverkade gjorde: Catharina Bråkenhielm riksdagsledamot (s), ledamot i socialutskottet, Petra Ulmanen doktorand vid Institutionen för socialt arbete och Margareta B Kjellin riksdagsledamot (m), talesperson för äldreomsorgsfrågorna. Samtalsledare var Marita Ulvskog partisekreterare (s) och initiativtagare till Nätverket Feministas.

Det blev en kväll som gjorde oss alla medvetna om de stora frågorna om framtidens äldreomsorg.

Petra Ullmanen inledde genom att redovisa den forskning som finns om hur äldreomsorgen har utvecklats (utarmats?) de senast 20 åren. 90 procent av dem som arbetar inom äldreomsorgen är kvinnor. 70 procent av brukarna är kvinnor. 70 procent av anhörigvårdarna är kvinnor. Kvinnor lever längre och blir kvar ensamma sedan de vårdat sina män, underströk Petra.

Från 80-talet har det skett en halvering av hjälp till äldre. 62 procent av dem som var 80 år och äldre hade hjälp mot för 37 procent idag. All forskning visar att äldre vill ha hjälp av offentlig sektor och inte ligga barnen till last. 60.000 kvinnor och 20.000 män har gått ner tid för att vårda anhöriga.

Petra Ullmanen var kritiskt till två åtgärder som den borgerliga regeringen beslutat om. Det ena var avdraget för hushållsnära tjänster och det andra var stimulansbidraget till kommuner för kundval.

Avdraget innebär att de som har råd kan köpa extratjänster och dra av 50 procent. Om äldre själva inte har råd kan barnen köpa det. Tillsammans med satsningen på kundval dvs fler privata aktörer blir detta ett starkt skäl att använda privat äldreomsorg och välja bort offentlig äldreomsorg.

-Varför ska medelklassen tycka att det är värt att satsa fler skattekronor på en avskalad offentlig äldreomsorg, frågade Petra Ullmanen retoriskt.

Här kommer lite axplock från övriga medverkande från artiklar och hemsidor:

Catharina Bråkenhielm (s) från Bohuslän, ledamot i riksdagens socialutskott, som oroas över att demenssjukvården underprioriteras, ställde i våras en fråga till socialminister Göran Hägglund (kd):
"Äldreomsorgen är ett otroligt viktigt område där kvalitén måste säkerställas. Demensvården är ett av de områden där behoven ökar snabbast och där det finns brister idag. Alla demenssjuka ska ha rätt till vård och omsorg av personal med specialutbildning för demens.
Socialdemokraterna ville göra en stor nationell satsning på kvalitén i demensvården medan regeringen är av en annan åsikt och nu gör en ändring i äldreutvecklingsplanen genom att inte öronmärka några pengar till detta. Det gör att man inte alls kan bedöma hur stor satsningen på demensvården kommer att bli.
Personalen är oomtvistligen den viktigaste faktorn för kvalitén. Därför bör man höja demensvårdens betydelse och ta ett statligt ansvar för den genom att införa en mer nationell styrning. Kvalitén i äldreomsorgen måste kunna garanteras.

Den nuvarande regeringen har tagit bort alla riktade pengar för satsningar på personalen och dess kompetensutveckling. Jag ser en stor risk med att äldreomsorgspengarna till kommuner och landsting inte kommer att användas till den så viktiga personalen och deras kompetensutveckling.
Catharina frågade därför Göran Hägglund: Hur kommer regeringen att säkerställa kvalitét och utveckling inom demensvården?"

Ylva Johansson (s) skriver på sin hemsida:
- När den äldre generationen börjar få svårt att röra sig som tidigare, får svårt att komma ihåg, inte klarar sig själv hemma, har värk eller blir sjuk – då skall vården och omsorgen finnas där, och den skall vara av högsta kvalitet. Det är min generations förbannade skyldighet! Det är ett moraliskt ansvar för att uppfylla ett generationskontrakt.

Jag tror att vi kommer att få en skarp ideologisk strid om äldreomsorgen de kommande åren. Det kommer att handla om ifall äldreomsorgen och rätten till äldreboende skall var en del av en generell välfärd för alla av hög kvalitet och där det inte är plånboken som avgör. Eller om vi skall välja en borgerlig modell med en låg grundnivå och sedan får den som vill och har råd köpa sig tilläggstjänster. Med de borgerligas stora skattesänkningar tvingas pensionärerna betala allt mer ur egen ficka, och då blir klyftorna ännu större. För oss socialdemokrater är valet enkelt, äldreomsorg och –boende skall vara till för alla.

Margareta B Kjellin (m) skriver på sin hemsida:
Det behövs (….) ett nationellt system för öppna jämförelser inom vården och omsorgen för de äldre. Det kommer att underlätta valet och göra innehållet i äldreomsorgen tydligare och bättre. Med kvalitetsregister och öppna jämförelser får man lättillgänglig information om olika valmöjligheter. Det är den enskilda människan som bestämmer och är i centrum för den samhällsfinansierade vården. I de flesta av kommunerna finns det inga alternativ att välja mellan. I dag är det endast de som har pengar som kan välja och alla andra får vackert finna sig i vad som de blir tilldelade.

Vi vill se en kraftfull utveckling av ideella organisationer, stiftelser, församlingar, kooperativ och egna företagare som nya utförare av samhällsfinansierad äldreomsorg.

I en artikel i Expressen skrev Marta Szebehely och Petra Ulmanen som är professor respektive doktorand vid Institutionen för socialt arbete, Stockholms universitet, bl.a följande:

-Vi ser hur den valfrihet och jämlikhet för både äldre och deras anhöriga som en väl utbyggd offentlig äldreomsorg av god kvalitet borgade för, har övergått till en ökad grad av tvång.
Forskningen visar att de flesta äldre i Norden föredrar offentlig hjälp framför både anhörigas hjälp och privata tjänster.

Utvecklingen sedan 1980-talet har gått tvärs emot både de äldres önskemål och politiska målsättningar. Hur mycket hjälp man får som gammal blir alltmer en fråga om plånbokens tjocklek och tillgången på anhöriga. Den här utvecklingen, som vi redogjorde för i Jämställdhetspolitiska utredningens betänkande ”Makt att forma samhället och sitt eget liv” (SOU 2005:66), utnyttjas av den borgerliga regeringen som ett argument för att skatteavdraget för hushållstjänster också ska omfatta omsorg och tillsyn av åldrande föräldrar. Både de omsorgsbehövande äldre själva och deras vuxna barn ska kunna dra av halva kostnaden för sådana tjänster.
------
Men arbetarklassens döttrar – de som har ökat sina oavlönade omsorgsinsatser allra mest – har sällan råd att köpa privat hjälp, trots skatteavdraget. Jämställdhetsargumenten ekar ihåligt.

Förutom skatteavdraget för hushållstjänster, som beslutas av riksdagen 30 maj, satsar regeringen 300 miljoner kronor i stimulansbidrag för att få fler kommuner att införa så kallat kundval. Det innebär att den äldre som kommunen bedömer behöver hemtjänst får välja mellan kommunen och privata firmor som utförare. Den som väljer en privat utförare kan dessutom köpa olika former av tilläggstjänster av samma företag. Genom skatteavdraget halveras kostnaden.
--------
Risken är stor att vi går tillbaka till det tvådelade
omsorgssystem som fanns vid 1900-talets början, ett för de fattiga och ett annat för de rika.

Samtalsledaren Marit Ulvskog är partisekreterare (s) och dessutom initiativtagare till Nätverket Feministas. I Feministas handlingsprogram finns bl.a följande krav:
- äldre kvinnors rätt till förstklassig kommunal hemtjänst
- en höjning av kvalitet och tillgänglighet till äldreomsorgen

[2007-10-27]