www.feministas.se

Feminism över generationsgränserna

Feminismen är fortfarande en motståndsrörelse som provocerar. Det var alla överens om på seminariet "Från grupp 8 till Queer till Könskrig". Kvinnokampen har nu så många år på nacken att flera generationer kvinnor kan ge sin syn på saken. Så skedde tisdagen den 27 november när Feministas bjöd in Gunilla Thorgren och Tove Leffler till ABF-huset i Stockholm.

Gunilla Thorgren var med och startade grupp 8. Tove Leffler är en av redaktörerna till den nyutkomna boken ”Könskrig”. Samtalsledare var Feministas initiativtagare och socialdemokraternas partisekreterare Marita Ulvskog. Det blev ett spännande samtal om vad som hände då och vad händer nu.

Det känns kanske som en evighet men det var i slutet på 1960-talet som Grupp 8 bildades. Gemensamt för de kvinnor som fanns med var viljan att göra något annat än att bara bilda familj och ta hand om barn.
- Att vara hemmafru, var ett yrke, påminde Gunilla Thorgren.

Inte ens den kvinna som ville kombinera barn och ett yrke hade speciellt stora möjligheter. Dagis var ett begrepp som knappast fanns. Samhället var organiserat utifrån att kvinnorna skulle vara hemma. Den kvinna som höjde rösten, sa ifrån och var förbannad var ingen ”riktig” kvinna.

Grupp 8
var från början en studiegrupp för välutbildade kvinnor.
- Det var nödvändigt att lära och studera för att ställa rätt krav, minns Gunilla Thorgren.

Kraven kan tyckas harmlösa. Grupp 8 ville bland annat ha arbete, a-kassa, barnstugeplatser, fri abort och smärtfria förlossningar.

Ändå blev många vansinniga av vrede på de kvinnor som hade mage att sätta upp handskrivna affischer, höja sina röster och ha åsikter.
- Alla var inriktade på klasskampen men vi kvinnor ville också ha något att säga till om, berättar Gunilla Thorgren. Tidsandan gjorde att hon och alla andra kvinnor i Grupp 8 kallades ”klassförädare” av klasskampens män.

Förutom en studiecirkel som alla skulle gå och ett handlingsprogram som varje Grupp 8-kvinna måste ställa upp på fanns inga krav på aktiviteter. Kvinnorna hade stormöten, arbetade mycket med kultur, samlade pengar, demonstrerade och gjorde utställningar. Och så fanns det förstås en tidning: Kvinnobulletinen som såldes på gator och torg för 1 krona.

- I dag pågår den feministiska kampen mer på kultursidorna. Vi var mer gatans parlament, jämför Gunilla Thorgren. Till skillnad från dagens feminister hade vi en samhällsförändring i sikte. Nu är det mycket mer av individuell kamp. Att bara uppnå samma villkor som männen har känns inte rätt. Samhället måste anpassas och bli jämställt.

Kvinnokampen är knappast över. Det är Gunilla Thorgren och Tove Leffler överens om. Ändå kvarstår det faktum att det finns mycket kvar att göra.
- Det såg så bra ut
men det är bara sex procent kvinnor i bolagsstyrelserna, påminner Tove Leffler. Om det finns den här enorma viljan till lika rättigheter. Varför är villkoren så olika?

I dag finns många olika feministiska inriktningar. Det är lätt att bli förvirrade och det är svårt att formulera en lista på politiska krav som förenar.

- Det måste vara okej att vara olika. Därför finns det många olika tolkningar av den feministiska rörelsen. Det betyder inte att den tappat sin handlingskraft, säger Tove Leffler.

Så här långt går det att sammanfatta diskussionen med att det inte händer tillräckligt mycket och tillräckligt snabbt. Både Gunilla Thorgren och Tove Leffler berättar om hur människor blir som vansinniga när kvinnor ställer krav. Den som kallar sig feminist provocerar. Ändå fortsätter kampen.

- Jag vet inte om vi gör rätt, säger Tove Leffler. Det är lätt att kräva ändring men det är svårare att ända sig själv.

Bilden av kvinnor är fortfarande snävare än bilden av män. Media spär på fördomar och förutfattade meningar. Könsrollerna reproducerar om och om igen. Ändå är debatten om kvinnor och mäns villkor inte riktigt som förr.

I dag finns den feministiska debatten mer på Internet. Bloggarna är ett viktigt inslag som ger debatten skjuts framåt.
- Internet är vår tids ”gator och torg”, säger Tove Leffler.

Det är 40 år sedan Grupp 8 bildades. Är den viktigaste jämställdhetsfrågan fortfarande att kvinnor och män ska ha samma möjligheter?

En förutsättning för att komma så långt är att det finns en arbetsmarknad som accepterar jämställdhet. Det går inte att uppnå en rättvis arbetsmarknad om arbetslivet följer en manlig struktur.
- Människor är inte varor. Feminister måste ta den debatten, uppmanade Gunilla Thorgren. Alla kvinnor ska ha en lön som det går att leva på!

När Gunilla Thorgen mest av allt önskade sig en motståndsrörelse önskade Tove Leffler sig genusvetenskap i hela skolsystemet.
- När killar får ta mer plats på dagis, då blir det också fler manliga chefer än kvinnliga, konstaterade hon.

Så var det dags att ta fram kristallkulan. Hur ser den feministiska framtiden ut? Kommer det också fortsättningsvis att handla om att slå tillbaka mot dem som tror att feminister bara är en bunt tokiga kärringar?

Gunilla Thorgren ville se en modern feministisk analys av samhället och hitta fem aktuella jämställdhetskrav.
- Det kan inte vara omodernt, sa hon.

Tove Leffler ville se alternativ till de manliga berättelserna som samhället är fullt av.
- Glömmer vi bort kvinnorna och kvinnokulturen blir vi alla som Margret Thatcher!

Gunilla Thorgren var feminist långt innan Tove Leffler såg dagens ljus. Ändå enas de om att det är vanvettigt roligt att förändra.

- Det är roligt med kvinnokamp, utropade Gunilla Thorgren.

Text Ulla Johanson

[2007-12-04]